Hardcore tigerchampion
Jag sitter i skrivande stund just nu och tittar på spansk basket. Dock så hänger jag inte riktigt med i regelsysyemet och poängräkningen men vad gör det liksom? Undrar om jag ska satsa på att bli basketfru efter au pair-karriären?
När vi kom tillbaka från semestern hamnade jag i en liten minidepression. Nu tänker ni att det va en såndär vanlig tillbaka-till-jobbet-och-välkommen-till-ännu-en-höst-depression.. Inte exakt så. När man som svensk är van vid att efter en solsemester komma tillbaka till kylan hemma i Sverige istället bara åker till ett annat ställe i Spanien(Aguilas, som är mitt nuvarande hem) som istället är ännu varmare gör att man känner sig lite lustig inombords. Jag har haft sol och värme enda sen i april och känner mig nu ganska så mätt på det. Jag har sällan feber och när jag väl har det så brukar jag ignorera det så gott som det bara går. Men i två dagar hade jag en grad feber. Inte alls farligt egentligen men när det är 40 grader ute och 35 grader inne så mår man skit, det finns liksom ingenstans att gömma sig. Så i två dagar efter semestern låg jag inne på mitt rum med fläkten på högsta med AC, tyckte allmänt synd om mig själv och drömde mig bort till svalare tider då jag skulle få ta på mig en tjock stickad tröja och bara mysa in mig i.
Måndagen kom och det var dags att ta sitt vuxna ansvar och ta hand om tjejerna. Så jag har nu hunnit acceptera att sommaren fortsätter här ett tag till och har till och med tagit på mig bikinin idag för första gången den här veckan. Men jag längtar fortfarande tillt svalare tider.
Men så ikväll hände det! Jag och hundfan skulle ut på en liten motionsrunda(mest för min skull, jag har blivit en liten mjukis på semestern) Vädret så lite ostadigt ut men häftiga som jag och Cleo är så sket vi i det. Plötsligt känner vi regndroppar mot huden som blir till ett spöregn, det blåser upp halvt till storm och vågorna går nästan enda upp till strandpromenaden och det åskar och blixtrar. Folk springer för att ta skydd från regnet men jag och Cleo spatserar lugnt vidare i samma takt utan att vända hem. Det här hade jag liksom väntat på i säkert tre månader, finally!
Så där gick vi alltså i ösregnet och jag hade Katy Perys "roar" i öronen och kände mig som en riktigt jävla tigerchampion. Förstår hur coola vi såg ut?