Vill bara åka hem
Jag trivs som som fisken i vatten här i Spanien. Jag älskar familjen som om de vore min egen, trivs bra i laget och jag ser fram emot mina spanskalektioner som min vän David hjälper mig med varje vecka. Känns som att jag på ett sätt skulle kunna stanna här hur länge som helst. Om jag inte skulle ha några större visioner eller mål med livet så skulle jag kunna stanna här och se till barnen enda tills de har slutat universitetet. Men nu har jag just det, visioner, drömmar och mål. Men för att nå mina mål och delmål så måste jag börja jobba så att jag kan spara undan pengar vilket jag inte kan göra här och hemma är det svårt att få ett så-länge-jobb som är mer en bara sjukvikariat. Därför hade jag planer på att åka till Norge efter årsskiftet men det verkar inte bli något med det.
Ni som har läst min blogg sen start vet att jag var med om en dykincident i början av juli då jag efter dyket inte kunde öppna munnen pga att käken hade låst sig. Nu, snart 6 månader senare kan jag fortfarande inte öppna munnen mer än 29 millimeter när det normala är ca 59. Pga att jag inte kan öppna ordentligt har jag svårt att äta(ses ibland som positivt då jag inte kan hetsäta), det gör ont när jag tuggar så jag får avstå från viss föda, käken hoppar och hoppar tillbaka när jag pratar och svänger med huvudet lite hastigt, jag har svårt att sova då jag är ett big fan av att sova på mage och då trygger huvudets tyngd på käken. Jag biter ihop tänderna snett vilket bara är allmänt obehagligt. Plus att här i Spanien så kindpussas alla, de flesta hårt, så varje gång jag träffar en ny människa grinar jag illa. Hur förklarar jag det på svajig spanska utan det låter konstigt och utan att få några svåra följdfrågor? "Alltså du luktar inte illa, jag har bara ont i käken.."
Därför blir det inget Norge. Istället ska de utreda vad det är som är fel och få det fixat. Jag vill göra det nu. Jag vill bara åka hem nu nu nu NU och få det fixat! Jag är trött på skiten! Jag har visserligen gått med det i 6 månader nu och skulle egentligen kunna vänta 1-2 månader men det är bara jobbigt nu när jag är på sluttampen. Det känns ungefär som när man var kissnödig när man gick hem från skolan när man va liten. Ju närmare man kom hemmet ju kissnödigare blev man, inte för att blåsan blev mer fylld under promenaden utan för att mentalt så visste man att man snart var hemma, snart fick man sätta sig på toan.
Konstig parallell kanske men jag vet att du som läser i detta nu förstår exakt vad jag menar!
Så nu har jag tyckt synd om mig själv tillräckligt. Allt känns mycket bättre nu..
Puss